Ett stycket kylfiltrerad och sockerfärgad 15-årig Bowmore.
Namnet Darkest ger mig förväntningar om mörkrostat kaffe, procentstinn choklad och möjligtvis en eller annan nerfallen och övermogen höstfrukt.
Doft
Olorososherryn gör sig påmind. Ambrosiakaka och avlägsen rök. Viss touch av citrus och smält ost
Smak
Sött blandat med “Islayansk” sälta. Lite halspastill och måttligt av rök.
Eftersmak
Torr och mysigt besk med undertoner av Sherry.
Nåja. Mina initiala gissningar om smak och doft kanske inte var klockrena, men i alla fall. Slutsatsen blir:
Vad passar bättre i lilla landet lagom än en whisky som har lite av nästan allt? Du får lagom med rök. Du får lagom sötma från sherrylagringen och du får en lagom alkoholstyrka till ett alldeles lagom pris. Personligen skulle jag utan några som helst betänkligheter lägga till 100-lappenför att få en Laimrig med fatstyrka. Darkest är som sagt lagom. Laimrig är fanimej (ursäkta mamma) något helt annat. Således. Sluta att vara lagom och njut. Du vet inte när livet, eller för den delen när Laimrig kommer att ta slut.
